Hugo Cabaret

Igår kväll satt Fredrik, jag och Olle 8 år och tittade på filmen Hugo Cabaret av Martin Scorsese. Jag tyckte att det var en mycket stark film! Nästan lite för dramatisk för en 8-åring. Den handlar om föräldralöse Hugo som bor i klocktornet på järnvägsstationen Gare d´Orsay i 30-talets Paris. Han drar upp klockorna och försöker laga en robot, som hans pappa arbetade med innan han dog. Han tror att om han kan laga roboten ska han få ett meddelande från sin döde far.

Filmen är en hyllning till filmkonsten. Den är välspelad och innehåller mycket hjärta. Hugo säger vid ett tillfälle: "Maskiner innehåller bara precis så många delar de behöver. Jag tänker mig att världen är som en enda stor maskin. Du och jag är delar i den maskinen och vi är här för ett syfte."
Hugos reflektion är så fin tycker jag. Han menar att det inte finns några onödiga människor, även om det kan verka så ibland. Inga människor är onödiga eller värdelösa! Därför är det också viktigt att vi är rädda om varandra.