Pianot

Nu har vi fått en möbel till, vårt Piano. Det är egentligen Idas piano, som hon har fått ärva av Fredriks morfar. Han var nästan 100 år när han dog. Varje sommar när vi besökte honom i Göteborg satt Ida och klinkade på pianot. Han sade att Ida skulle ha det när han dog. För några år sedan kom pianot i en lastbil från Göteborg. Det gick inte att lyfta det upp för trappan i vårt förra hus, utan fick tas med lyftkran in genom balkongen. När vi sålde huset fick det tas ut med lyftkran också. Nu har det stått magasinerat hos Stadsbudskontoret medan vi bodde i lägenhet. Igår kom det på plats i vårt nya hus. Där hoppas jag att det ska få stå länge, länge!

Det var starka killar från Stadsbudskontoret som hjälpte oss att bära pianot på plats. När de ändå höll på fick de hjälpa oss med en soffa som skulle upp på övre plan i vårt nya hus.

Den här soffan var det enda från lägenheten som inte Fredrik och jag klarade att flytta själva.